Ligger i sängen och är trött...
Funderade mycket häromdagen på hur jag släpper in människor i mitt liv och hur nära jag låter dem komma. Jag har märk att jag kan vara lite dryg och konstig mot folk i början men när jag väl släpper in folk i mitt så får dem mycket av mig. Då menar jag på alla sett och vis. Jag anser mig själv som en bra människa även om jag gjort flera misstag i mitt liv. Jag vill inte göra folk ledsna men lyckas tyvärr göra några besvikna några gånger. Jag känner att mycket bara går skit och att livet inte alls går så som jag vill utan mitt liv lever sitt egna liv utan mig. Det är inte jag som åller mitt liv i mina händer utan det rullar på och jag hänger med. Det är just då det går åt H******en verkar det som! Mitt motto är "Lev livet" just för att livet har så mycket att ge en som individ. Det kan vara allt ifrån bara att få känna en vindpust, eller stå på toppen av ett berg och titta ner på en underbar utsikt, till att man verkligen får uppleva underbara känslor och upplevelser av andra individer.  Jag känner att mitt liv leker för sig själft och jag får helt enkelt inte vara med utan bara stå och titta på och bli besviken och arg. Jag vet inte vart jag vill komma med detta inlägg men kände bara för att köra en tankeränsare med hjälp av min blogg. Inget går som jag vill förutom att jag klarar mig själv i min lägenhet och har kompisar.

Gonatt