Vi är olika människor med olika behov som inte alltid är dem samma. Något jag behöver idag kanske jag inte är i behov av längre fram i livet. Jag håller på att läsa om grupper och vilken process en grupp går igenom för att slutnligen kunna kalla sig för grupp. Det är rätt intressant hur lång process det är. Något som fashinerar mig mer är att vi människor inte släpper in andra individer i våra liv så lätt. Eller hm.. Jag sa nog fel där. Vissa släpper in andra lättare i dess liv än andra. Vad kan detta bero på? Jag tror at det är på grund av  -antingen vad vi har för behov just då, vad vi har för erfarenhet och hur vårt förflutna påverkat oss. Jag kan medge att för mig går sånt i perioder, ena dagen kanske jag är mer mottaglig att ta in folk i mitt liv än andra. Att vara social är bra men det är inte alls samma sak som att släppa in någon i ens liv. Jag älskar att umgås med folk men släpper inte in alla i mitt liv. Jag granskar och sedan väljer jag om jag verkligen vill att denna människa ska ta del av mitt liv. Det jag alltid tänker på är att det är att det är lättare att släppa in någon än att sätta ett X på människan och bara radera den från sitt liv.
Jag minns när jag jobbade för Ving på Rhodos några gånger under sommaren 2004. Det jag gjorde var att ta emot dem som kom med flyget och säga vilken buss dem skulle till. Jag vet inte hur många ansikten jag såg under en dag men jag vet idag att jag inte minns ett enda.
Vilket är mer sorgligt egentligen? Att man träffar folk varje dag som man inte kommer ihåg att de ens existerar efter några minuter eller att man inte vill släppa in fler som skulle kunna bli en den av ens liv? Tappar ens liv dess värde om fler får vara med?


Vad tycker du om saken?