Dem två små jordgubbarna

Den här berättelsen ägde rum på en liten åker ngn stans i Sverige...

Det var en gång två små jordgubbar som fann varandra under tiden då det är jordgubbarnas årstid, nämligen våren. Det är ju just den årstiden då det är  lugnt, varmt och soligt. Dem ägnade tid åt varandra, hade roligt ihop och kände att det dem hade var ngt speciellt, tom deras kyssar hade en speciell smak!
Allting kändes rätt för dem båda och dem fattade tycke för varandra på väldigt kort tid. Attraktionen som fanns emellan dem var inget som kunde slockna fort...
Det kom en tid då dem var tvugna att skiljas ifrån varandra ett litet tag men det var inget som skulle komma emellan dem om skilja dem åt. Tiden gick och båda hade varandra i sina tankar under hela den perioden.

När dem återträffade varandra igen så kände båda att det var som om de inte varit borta från varandra en enda dag. Den tiden dem varit ifrån varandra hade inte förändrat på ngt.
Höstern kom och jordgubbarna trivdes med varandras sällskap precis som innan!
Berättelsen fortsätter med att den ena jorgubben även kände andra behov som kallade... Den ville finna sig själv och utveckals, upptäcka världen, känna spänning och äventyr! Den ville testa sina gränser och se hur långt den kunde nå! Dessutom hade den en passion som den ville utväckla mer.
Den lilla åkern kändes plötsligt för liten och för säker...

Jorgubben kunde inte göra allt det här tillsammans med den andra lilla jordgubben och beslöt sig för att lämna den. Den andra lilla jordgubben kunde inte riktigt förstå vad som hade hänt? Den kände sig ensam, sårat, arg, och besviken! Men kunde inget annat än att respektera dess beslut...

Ingen vet vad som egentligen hände med dem två små jordgubbarna, men det finns flera olika sägner om sagans slut.
Vissa säger att dem gick skilda vägar och aldrig träffades igen. Andra säger att dem återfann varandra efter några år och kände samma attration och passion som tidigare...
Jag vet inte alls vad som hände med dem två små jordgubbarna men det som är säkert är att dem hade ngt fint...



=*

RSS 2.0